Pappas hästhistoria! http://ranchens.com/
(även om denna är lång så är den värd att läsa) http://ranchens.com/liv_med_hastar.php (här kan ni läsa resten)
Otto
Det var ungefär 60 mil enkel väg och jag hade visserligen körkort men ingen dragbil och inget släp. Hade dock två goda vänner och från en av dom fick jag låna hans Volvo Amazon Combi och från den andre fick jag låna ett hästsläp, han följde dessutom med som sällskap. Efter diverse problem med bilen och bensinstopp etc kom vi så fram sent på kvällen och fick bo över hos hästhandlaren. Det var förstås en spännande dag, dagen därpå när hennes hästar skulle provas. Men vilken besvikelse! Ingen var nåt att ha. Hästhandlartjejen gillade dock Divan(pappas gamla häst) och ville gärna göra affär och samtidigt hade jag ju åkt så lång väg och hade bestämt mig att sälja henne. Har du ingen annan häst att visa, frågade jag. Hon dröjde på svaret lite men berättade sen att hon visserligen hade en häst till men har var bara 3 år och inte särskilt vacker. Hon berättade att när hon köpt honom på en hästmarknad i Skåne hade han varit så ful och mager att hon gömde honom i garaget när han kommit hem till henne och hon skulle visa sina andra hästar. Dessutom var han inte renrasig då mamman antagligen hade travstam fast pappan var en känd fullblodshingst. Eftersom jag inte ville åka tomhänt hem och hästhandlartjejen gärna ville ha Divan så gjorde vi upp om att jag tog med 3-åringen hem och fick 4.000 kr emellan.
Jag gjorde mig inga förhoppningar att denna 3-åring som jag kallade Otto skulle bli nåt och han var ju som sagt bara 3 år. Vid denna tid hade jag fått mitt första riktiga jobb och hade en om än blygsam inkomst varje månad. Beslöt därför att med sparade pengar köpa ännu en häst som förhoppningsvis skulle gå att tävla på. Efter diverse turer hittade jag en fullblodshingst som gått löp. Han hette Last Fair och var då 6 år. Jättesnygg tyckte jag. Efter en snabb kastrering började jag då mitt arbete med att försöka få fason på Last Fair. Otto var ju fortfarande bara 3 år och reds mest i skogen då och då.
Hösten och vintern gick. Last Fair verkade ganska medelmåttig som hopphäst och faktiskt ganska tråkig. Otto däremot växte både på höjden och som individ. Han visade sig vara riktigt på hugget när det gällde att hoppa. Han ville inte gärna gå på tygeln men styde man på hinder var han alltid med på noterna. På den tiden fick man tävla på hästarna redan som 4-åringar i alla fall upptill 1,10. Det fanns alltså inga särskilda unghästklasser. Otto vann allt! Från sin första start som 4 åring vann han sin första start i 1,10, som 5-åring sin första start i 1,20 och 1,30. Som 6-åring placerade han sig i sin första start i 1,40 och som 7-åring placerade han sig i sin första start i 1,50.
Under de 7 år vi fick tillsammans hann han starta 300 klasser och tog rosetter i 200 varav 100 var blågula. Maken till häst får man leta efter! Han var som en hund, klok och busig och väldigt social. Älskade att åka ut och tävla och ville aldrig stå still med sadeln på. Jo, förresten utanför stalldörren stod han still och på toppen av Röberget efter att ha klättrat upp. Jag inbillar mig att han precis som jag njöt av att titta på utsikten över Umeå. Det går fortfarande nästan inte en dag utan att jag tänker på denna enastående häst och han är absolut den häst jag har närmast hjärtat.



|
Några av pappas hästar för er som orkade läsa! ;D (hej lennart!)