Pappas hästhistoria! http://ranchens.com/

(även om denna är lång så är den värd att läsa)  http://ranchens.com/liv_med_hastar.php (här kan ni läsa resten)

Otto

Det var ungefär 60 mil enkel väg och jag hade visserligen körkort men ingen dragbil och inget släp. Hade dock två goda vänner och från en av dom fick jag låna hans Volvo Amazon Combi och från den andre fick jag låna ett hästsläp, han följde dessutom med som sällskap. Efter diverse problem med bilen och bensinstopp etc kom vi så fram sent på kvällen och fick bo över hos hästhandlaren. Det var förstås en spännande dag, dagen därpå när hennes hästar skulle provas. Men vilken besvikelse! Ingen var nåt att ha. Hästhandlartjejen gillade dock Divan(pappas gamla häst) och ville gärna göra affär och samtidigt hade jag ju åkt så lång väg och hade bestämt mig att sälja henne. Har du ingen annan häst att visa, frågade jag. Hon dröjde på svaret lite men berättade sen att hon visserligen hade en häst till men har var bara 3 år och inte särskilt vacker. Hon berättade att när hon köpt honom på en hästmarknad i Skåne hade han varit så ful och mager att hon gömde honom i garaget när han kommit hem till henne och hon skulle visa sina andra hästar. Dessutom var han inte renrasig då mamman antagligen hade travstam fast pappan var en känd fullblodshingst. Eftersom jag inte ville åka tomhänt hem och hästhandlartjejen gärna ville ha Divan så gjorde vi upp om att jag tog med 3-åringen hem och fick 4.000 kr emellan.

Jag gjorde mig inga förhoppningar att denna 3-åring som jag kallade Otto skulle bli nåt och han var ju som sagt bara 3 år. Vid denna tid hade jag fått mitt första riktiga jobb och hade en om än blygsam inkomst varje månad. Beslöt därför att med sparade pengar köpa ännu en häst som förhoppningsvis skulle gå att tävla på. Efter diverse turer hittade jag en fullblodshingst som gått löp. Han hette Last Fair och var då 6 år. Jättesnygg tyckte jag. Efter en snabb kastrering började jag då mitt arbete med att försöka få fason på Last Fair. Otto var ju fortfarande bara 3 år och reds mest i skogen då och då.

Hösten och vintern gick. Last Fair verkade ganska medelmåttig som hopphäst och faktiskt ganska tråkig. Otto däremot växte både på höjden och som individ. Han visade sig vara riktigt på hugget när det gällde att hoppa. Han ville inte gärna gå på tygeln men styde man på hinder var han alltid med på noterna. På den tiden fick man tävla på hästarna redan som 4-åringar i alla fall upptill 1,10. Det fanns alltså inga särskilda unghästklasser. Otto vann allt! Från sin första start som 4 åring vann han sin första start i 1,10, som 5-åring sin första start i 1,20 och 1,30. Som 6-åring placerade han sig i sin första start i 1,40 och som 7-åring placerade han sig i sin första start i 1,50.

Under de 7 år vi fick tillsammans hann han starta 300 klasser och tog rosetter i 200 varav 100 var blågula. Maken till häst får man leta efter! Han var som en hund, klok och busig och väldigt social. Älskade att åka ut och tävla och ville aldrig stå still med sadeln på. Jo, förresten utanför stalldörren stod han still och på toppen av Röberget efter att ha klättrat upp. Jag inbillar mig att han precis som jag njöt av att titta på utsikten över Umeå. Det går fortfarande nästan inte en dag utan att jag tänker på denna enastående häst och han är absolut den häst jag har närmast hjärtat.

En av de första minnesvärda hästarna var Halstaff. Han föddes 1975 och var en s k  ackordshäst som redan tidigt när han kom som 4-åring för att bli lektionshäst visade anlag att kunna hoppa. Tyvärr var han bakskygg och inte speciellt pålitlig men hoppade vigt som en katt. Under 1982 fick han därför följa med under några tävlngsresor trots att han alltså gick på ridskolan och sedan en par år tillbaka tjänstgjorde som lektionshäst. Det blev några placeringar i medelsvår klass varav en internationell 1,40-hoppning i samband med Finnderbyt i Ypäjä i Finland – vilket renderade Halstaff ett omnämnande i tidningen Ridsport som ”sveriges bästa lektionshäst”.
Oscar Drum som jag köpte som 6-åring på senhösten och som jag trodde skulle vara en ganska okey andrahäst blev min absolut bästa häst – om man ser till resultaten i Svår klass. Han vann och placerade sig många gånger på Grand Prix nivå och med honom fick jag även en efterlängtad placering i SM när jag 1988 blev femma. Egentligen lite för stora hinder för honom men han var mycket tapper och försökte alltid göra sitt bästa. Man kan väl säga som så att det kändes stort att hoppa 1,60 hinder, rejält att hoppa 1,50 hinder och inte speciellt svårt att hoppa 1,40. Ett gott hjärta och en bra inställning kombinerat med bra matchning från ryttarens sida kan ibland göra att ett ekipage presterar bättre än man trott vara möjligt. Oscar såldes till USA samma år som jag övertog verksamheten här 1994.
Oscar Drum, 2:a Norge GP 1,60.
Honey Love 
Sto f -74
Ett fullblod som inköptes billigt i norrland, vacker som en prinsessa och hoppade för kung och fosterland t o m 1,40 men fick tyvärr en kort karriär p g a  en skada.

Royal Navy
Val f -75
Liten, bara 163 cm, men ett härligt språng och alltid glad. Har nog aldrig suttit på en häst som bockat så mycket av ren glädje. Var reservhäst till OS i fälttävlan 1984.

Spitfire
Val f-77
Jättestor, jätteklumpig, jättesnäll. Köptes billigt av en gammal hästhandlare i Skåne. Placerade sig t om  i 1,40 på Strömsholm men jag förstår idag inte hur det gick till.
HAHAHAAHAH xd

Roma H
Sto f-88
Med en mamma som själv hoppat Svår hoppning men var väldigt känslig och krävde lika känslig ridning. Jag hoppade upptill 1,45 och hon vann en par år senare 1,60 med flerfaldiga SM-vinnaren Helena Persson som var den som bäst förstod henne.

Madison
Sto f-91
Kärlek vid första ögonkastet, mjuk och fin med en underbar galopp och gav en härlig känsla i språnget men kanske inte alltid jätteförsiktig. Såldes till Tyskland.

Olav
Val f-96
Har man en gång träffat Olav glömmer man honom aldrig. Är nog den mest specielle jag någonsin ridit. Det hände alltid något bus och man fick alltid passa både sig själv och honom. Han slet sig lös på tävlingar, hoppade ut från hagen, kastade av och hade alltid en räv bakom örat. Men hoppa det kunde han och det var just i samband med tävlingar han förmådde fokusera istället för att hitta på bus. Många placeringar och segrar. Såldes till Tyskland 2006.

Olav.

 

Några av pappas hästar för er som orkade läsa! ;D (hej lennart!)
0 Kommentarer till "Pappas hästhistoria! http://ranchens.com/"

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: